Men oj vad bra.
Inte världens bästa band. Längre.
Undertecknad var på Depeche Mode-konsert i Göteborg igår. Nu var det väl sjätte gången eller nåt sånt i ordningen jag ser dem sedan 1990, så det var inte direkt någon wow-känsla. De gör alltid ett kompetent jobb, och har en högstanivå låtmässigt som få band i pophistorien slår. Samtidigt som de har en lägstanivå som är så tråkig att klockorna stannar (och jag har en 16-17 stycken så det blir en hel del…).
Och de är nog Världens Mest Förutsägbara band.
Man kan ta med sig en checklista på ett antal punkter och jag kan garantera att de flesta punkter kommer kryssas för. Några exempel:
Inleder konserten med en bunt låtar från senaste plattan. Som ingen bryr sig om. Check.
David Gahan bär väst. Check.
David Gahan tar av sig västen och uppträder i bar överkropp. Check.
Martin Gore såsar ner mitten genom att köra ett par trökiga pianoballader. Check.
(Här kan man konstatera att DM inte är ett bra balladband. Man kan också undra hur Martin Gore kan skriva så fantastiskt bra låtar åt David Gahan och så urbota tråkiga till sig själv)
Minst en klassisk låt förstörs av ett konstigt arrangemang. Check.
(Question of Time ackompanjerad av ett Status Quo-doftande gitarriff. Hur tänkte de nu?)
Minst en obegriplig pubröckig låt från nån av de senaste plattorna. Check.
En helt fantastisk hitkavalkad på slutet som nästan inget annat band kommer i närheten av. Check.
…som samtidigt förstörs mitt i av att Martin Gore envisas med att spela ännu en såsig pianoballad. Check.
Synthare en masse i publiken. NOT check.
(Återväxten är väl sådär om man säger så. Såg 2-3 som möjligen stilmässigt kan definieras som synthare. Men de var väl där för att se Nitzer Ebb som förband. Annars stor övervikt av 35-40-åringar med… jobb och praktiska kläder)
Men på det hela taget ändå en trevlig upplevelse. Med inslag av bönemöte. Som en Depeche-konsert ska vara med andra ord.
By any means.
Finns få saker som är så fascinerade (OBS! grov överdrift…) som posttransporter från utlandet till Sverige. För ett par veckor sedan så ställde jag lite frågor på det här forumet om leveranser från USA, eftersom jag då väntat på ett paket en månad ungefär. Nu plötsligt, som från ingenstans, så har paketet dykt upp i Sverige, i Malmö närmare bestämt – där det legat ett par dagar nu och mognat. Det har under de dagarna bl.a hunnit med att sorteras två gånger; igår kl 10:10 och idag kl 13:01. Jag antar att det har något med regeringens åtgärdspaket mot arbetslöshet att göra.
Paketet skickades alltså från Chicago den 5 december och anlände Malmö den 21 januari:
Arrived Abroad, January 21, 2010, 10:09 am, SWEDEN
International Dispatch, December 05, 2009, 7:04 pm, ISC CHICAGO IL (USPS)
Man blir ju onekligen nyfiken på vad som hänt de sex och en halv veckorna där emellan. Efter lite detektivarbete har jag kommit fram till följande:
USPS (Amerikanska postverket) har en ”jävlas så mycket som möjligt”-policy gällande lågbudgetfrakt till kommunistiska länder vid nordpolen. Först transporteras paketet med åsnetransport från Chicago till Tijuana i nordvästra Mexiko. Därifrån transporteras den med roddbåt till nordafrika. Och inte den enkla vägen genom Panamakanalen, utan via Kap Horn. Kap Horn kan vara tillräckligt jobbigt att passera med stora tankers, så tänk hur svettigt det då måste vara i en liten roddbåt.
Från nordafrika har det sen transporterats upp till Malmö med hjälp av en stor mängd varierande transportmedel; bl.a kamel, windsurfingbräda, cykel, kanalbåt, st bernardhund m.m. För att slutligen ankomma Sverige. Väl i Sverige håller (f.d) Kungliga Postverket paketet ytterligare några dagar till, då de anser att den sammanlagda leveranstiden inte varit tillräckligt lång ännu. Mottagaren är nämligen än så länge tillräckligt psykiskt frisk för att kunna formulera begripliga meningar. Så vilken vecka som helst kommer alltså paketet att trilla ner i min brevlåda. Eller ja, inte paketet men väl en avi så att jag kan gå bort och hämta ut det på en av postens utlämmningsställen.
Som en kontrast till det hela kan jag nämna en annan leverans från United States of America. Varan beställdes i tisdags runt lunch och skickades i onsdags. Eftersom leveransen den gång skedde med (betydligt dyrare) Stor Känd Budfirma så ankom det till Sverige – och Göteborg – redan i torsdags.
Men då även Stora Kända Budfirmor har sina brister så fick de för sig att paket till privatpersoner givetvis ska delas ut på dagtid då man garanterat INTE är hemma, nämligen idag kl 12.15 – ”Försök till leverans; mottagare var inte hemma”. Är dom förvånade?
Då kom undertecknad på idén att varför inte testa deras kundtjänst-chat på webben och be dom leverera till min s.k ”servicepoint” istället. Så klockan 15.38 klickade jag på chat-länken och möttes av meddelandet ”Vår chatt funktion är just nu stängd. Våra öppettider är 8-17″. Jaha. Okej. Nåja, står ju inte vilken tidszon de är i. Dumt av mig att tro att en tidsangivelse på svenska, på en svensk kundtjänst, gäller svensk tid.
Efter lite bökande fick jag äntligen tag på kundtjänst där jag fick beskedet ”nä, tyvärr, expressleveranser går inte att leverera till servicepoints”.
Verkar logiskt.
Är det Express så är det givetvis bättre att vänta en extra dag och försöka ringa på igen – under arbetstid – än att lämna in så jag kan hämta ut paketet själv. Men till sist fick jag dom att gå med på att leverera till jobbet. På måndag.
Nu väntar jag även på ett paket från Hong Kong. Vågar knappt ens föreställa mig hur det ska gå. Sist jag hörde nåt så befann det sig på en yaktransport genom Nepal. Leveransen är beräknad till vilket år som helst.
Konsten att inte sälja.
På en mässa undertecknad nyligen besökte så råkade jag ut för vad som närmast kan beskrivas som ett skolexempel i hur man inte säljer sin produkt, i alla fall inte till mig. Jag och en kvinnlig kollega pratade med en säljare från ett företag vars tjänster vi var lite intresserade av. Och följande generalfel begick därefter försäljaren, i turordning:
1. Började med att förklara varför konkurrenten (som vi hade pratat med tidigare) var sämre.
2. Pratade enbart till mig utan att knappt ens notera min kvinnliga kollega.
3. Förklarade glatt och entustiastiskt vilka metoder företaget använde sig av för att uppnå önskat resultat. Metoder som är en smula moraliskt tveksamma, minst sagt.
4. Berättade glatt och entusiastiskt om hur mycket pengar deras tim-/projektanställda konsulter kunde dra in på en månad.
Sällan har det varit lättare att tacka nej till ett eventuellt framtida samarbete.
Nyförvärv.
Trillade in en ny klocka i brevlådan igår. En rysk dykare från Vostok Watches, med automatverk. Vostok är ett av Rysslands främsta klockmärken och de har hållt på – mest med dykare och militärklockor – sen 1942. Numera finns det även ett företag som heter Vostok Europe, som gör snygga moderna mekaniska sportklockor, men är inriktad på den europeiska marknaden. Vostok Europe ligger också i ett helt annat prisläge än ryska Vostok.
Klockan på bilden är dock från original-Vostok och är nytillverkning av en modell som kom redan 1967.
Min köpte jag på nätet i bättre begagnat skick (i stort sett oanvänd) för nästan inga pengar alls och nu får den helt enkelt lära känna sina avlägsna kusiner i form av de dykarklockor från Schweiz och Japan som jag har i lådan.