Undertecknad var på Depeche Mode-konsert i Göteborg igår. Nu var det väl sjätte gången eller nåt sånt i ordningen jag ser dem sedan 1990, så det var inte direkt någon wow-känsla. De gör alltid ett kompetent jobb, och har en högstanivå låtmässigt som få band i pophistorien slår. Samtidigt som de har en lägstanivå som är så tråkig att klockorna stannar (och jag har en 16-17 stycken så det blir en hel del…).
Och de är nog Världens Mest Förutsägbara band.
Man kan ta med sig en checklista på ett antal punkter och jag kan garantera att de flesta punkter kommer kryssas för. Några exempel:
Inleder konserten med en bunt låtar från senaste plattan. Som ingen bryr sig om. Check.
David Gahan bär väst. Check.
David Gahan tar av sig västen och uppträder i bar överkropp. Check.
Martin Gore såsar ner mitten genom att köra ett par trökiga pianoballader. Check.
(Här kan man konstatera att DM inte är ett bra balladband. Man kan också undra hur Martin Gore kan skriva så fantastiskt bra låtar åt David Gahan och så urbota tråkiga till sig själv)
Minst en klassisk låt förstörs av ett konstigt arrangemang. Check.
(Question of Time ackompanjerad av ett Status Quo-doftande gitarriff. Hur tänkte de nu?)
Minst en obegriplig pubröckig låt från nån av de senaste plattorna. Check.
En helt fantastisk hitkavalkad på slutet som nästan inget annat band kommer i närheten av. Check.
…som samtidigt förstörs mitt i av att Martin Gore envisas med att spela ännu en såsig pianoballad. Check.
Synthare en masse i publiken. NOT check.
(Återväxten är väl sådär om man säger så. Såg 2-3 som möjligen stilmässigt kan definieras som synthare. Men de var väl där för att se Nitzer Ebb som förband. Annars stor övervikt av 35-40-åringar med… jobb och praktiska kläder)
Men på det hela taget ändå en trevlig upplevelse. Med inslag av bönemöte. Som en Depeche-konsert ska vara med andra ord.