Jag har hållt på att blogga i rätt många år nu – till och från. Närmare bestämt sen januari 2004, men under flera olika bloggnamn/adresser. Det är onekligen förvirrande, men nu ska jag försöka reda ut turerna:
Jag började blogga under ”namnet” Subjektiv.se. Det var från början en blogg om allt och ingenting, men sakteliga började den dra sig åt det politiska hållet för att till slut låta den delen ta över nästan helt. Den blev tämligen snabbt en ganska framgångsrik ”politisk” blogg, vilket främst hänger ihop med att jag började det där med bloggandet så pass tidigt att det inte fanns någon direkt konkurrens. Detta var alltså i forntiden då antalet bloggare i Sverige var typ 50 manliga nördar runt 30-strecket som skrev om teknik och/eller politik. Det fanns alltså en tid före modebloggarnas.
Efter några år så tröttnade jag på Subjektiv. Det var en kombination av ”fan vad trött jag är på politik. Inga har rätt. Alla har rätt. Regeringen suger. Oppositionen suger” och prestationsångest. Prestationsångesten kom sig främst av att jag inte längre hade tid och ork och lust att upprätthålla den produkten som jag trodde mina läsare (alla fyra…) förväntade sig av mig.
Då startade jag en ny blogg där jag kunde vara mig själv (klyschvarning!!!) lite mer än tidigare. Där jag skulle skippa det politiska tjafset som jag ändå var ointresserad av. Och typ ägna mig mer åt ämnen som musik, kultur och allmänt babbel. Utan några krav på mig själv, vare sig egna eller (påhittade) från andra.
Men till slut blev det mer och mer inlägg om korkade politiker, korkade religiösa, korkade värmlänningar och en del andra korkade människor. Då kände jag efter ett knappt år att det enda jag hade gjort var kanske egentligen att byta bloggadress och tappa de få läsare jag hade. Så jag gick tillbaka till Subjektiv igen.
Så då skrev jag där till och från i nåt år eller så. Men så kom alla de där tankarna tillbaka igen,och jag ville skriva om andra saker än det som jag tycker ”varumärket” Subjektiv står för. Då startade jag den här bloggen, tänkt att handla om allt annat – ja alltså musik och kultur igen. Och klockor. Och design. Och foto.
Men nu har jag insett att jag redan har spårat ur – jag har väl för lite att säga om de sakerna. ja, jag har väl inte mycket att säga om nåt egentligen, men jag är väl som mest passionerat när det handlar om oförskämdheter, elakheter och allmän idioti.
Så vad vill jag egentligen ha sagt med detta mastodontinlägg? Ja, jag vet i ärlighetens namn inte riktigt. Kanske ångrar jag att jag hoppat mellan flera olika bloggar? Jag tror faktiskt jag börjar göra det. Givetvis hade jag kunnat skriva exakt samma saker på Subjektiv som jag gör här eller gjorde på min andra blogg, att få prestationsångest när jag skriver på en adress men inte på en annan är enbart korkat. Och det är ju min blogg, bara min, och passar inte det jag skriver så får väl folk läsa nåt annat. Och hoppandet – i kombination med hårdare konkurrens* – har ju gjort att jag ändå inte behöver oroa mig. Det är ju ändå bara ett fåtal närmast sörjande som följer vad jag skriver.
Så nu har jag allvarliga funderingar på att skita i allt detta tramsande och hoppande och återgå till domänen där jag en gång startade. Vi får se, jag ska fundera på det i alla fall.
—
Fotnot*: sen är det ju i ärlighetens namn så att jag förlorade typ de flesta av mina läsare när jag gjorde slut med borgerligheten. Jag var inte längre en av dom – utan en avfälling. Och eftersom jag heller inte blivit tillsammans med vänstern så är man ju rätt körd som politisk bloggare. Man måste nämligen välja sida och ha (alt. vara) ryggdunkare.
