Eftersom jag är intresserad av elektronisk musik så går det inte att komma ifrån den enorma perversion för genres, scener, sub-genres, stilar etc. som den elektroniska musiken dras med. Knappt något är för litet för att få en egen ”scen”.
Om två skägg, med laptops, i Bagarmossen bestämmer sig för att göra elektronisk musik i 94 bpm, med en samplad xylofon som melodislinga så har man plötsligt en helt ny stil. Om sen ytterligare ett skägg med laptop i Enskede gör samma sak så har man – som från ingenstans – en scen. Sen dröjer det inte länge förrän DN På Stan och SvD Kultur har långa artiklar om denna fantastiska nya stil och scen (som nu utökats med en handfull söderorts-skägg till) som de kallar xylectro.
Xylectro kommer att beskrivas som det hetaste inom den elektroniska musiken sen skweee eller dubstep eller chip eller bitpop eller funktronica eller… ja, ni förstår.
Europeiska musikjournalister kommer att vallfärda under ett par veckor till några sömniga Stockholmsförorter för att beskriva detta nya fenomen.
Det kommer hållas omröstningar om bästa xylectro-skägget, myspace-sidor och facebookgrupper enbart dedikerade till scenen dyker upp och snart kommer det finnas ett dussin xylectro-bolag bara inom postnummer 128 45.
Det kommer ordnas studiecirklar där man diskuterar proto-xylectro och 1800-talskompositören Camille Saint-Saëns kommer att utses till the grandfather of xylectro.
Allt detta för att en musikskapande filmvetarstudent hittade en xylofon för trettio spänn på loppis i Skarpnäck.
Nu är detta visserligen ett fiktivt exempel men ligger inte alltför långt från verkligheten när det kommer till elektronisk musik, ett fenomen som fascinerar mig. En besatthet av att hela tiden ”utvecklas” som det går att skriva avhandlingar på. Splittringen och uppdelningen i scener och sub-genres är nästan lika stor inom den elektroniska musiken som splittringarna inom den svenska sjuttiotalsvänstern. Men bara nästan.
Det är också intressant att detta navelskåderi inte alls på samma sätt slagit igenom inom andra musikstilar. Visst finns det en hel del olika genres inom mer traditionell rock- och popmusik, men det kommer inte ens i närheten. Men visst vore det kul om det skulle räknas som en helt egen sub-genre bara för att ett rockband plötsligt gör en ballad, eller ett popband kör med trumpet på en låt?